Pitesamisk grammatikk: Forskjell mellom sideversjoner

Fra lokalhistoriewiki.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Linje 390: Linje 390:


===== Substantiv med -i =====
===== Substantiv med -i =====
* beri, birri, bissti, bullki, bunndi, gullki, gummpi, kælli, sillbabissti, skejjti, stirrgi
* beri, birri, bissti, bullki, bunndi, gullki, gummpi, kælli, rimmsti, sillbabissti, skejjti, stirrgi


===== Substantiv med -u =====
===== Substantiv med -u =====

Sideversjonen fra 24. des. 2018 kl. 18:46

Kart over Nordland fylke med det historiske utbreiingsområdet i Norge for pitesamisk (fiolett) og lulesamisk (raudt).

Pitesamisk grammatikk kan, som andre språks grammatikkar, delast inn i fonologi (lydlære), morfologi (lydlære) og syntaks (setningslære). Innafor lydlæra liknar pitesamisk på andre samiske språk i det at forskjellen på fonetisk stemtheit mellom «stemte» og «ustemte» konsonantar i seg sjølv kan vera vanskelig å oppfatte for mange. Forskjellen kjem vel så mykje til uttrykk i pre- og post-aspirasjon og i bruk av eventuelle glidevokalar. Den dynamiske trykket ligg generelt på første stavinga i ordet. Vokal- og konsonantlengda har ein tendens til å vera omvendt proporsjonal i ulike grammatiske former av same ordet — såkalla stadieveksling. Tilsvarande vil vokalen (diftongen) i første stavinga ofte variere artikulasjonsstad etter vokalen i neste stavinga, eller såkalla omlyd. I formlæra ber pitesamisk preg av ein rikdom av former, i og med at det finst ni grammatiske kasus i substantiva og pronomena; og verba blir bøygd i tre personar, tre tal, fire tider og fem modi. I setningslæra kan vi legge merke til at setningsstrukturen SOV (subjekt–objekt–verb) framleis er relativt vanlig, og på same måten som elles i samiske språk og i bl.a. trønder og nordnorske dialektar får vi ikkje subjekt–verbal-reversering i samband med spørjeord: Mav biena bårrá? (‘Kva hunden et?’).

Fonologi (lydlære)

Pitesamisk og umesamisk står i ei midtstilling mellom sør- og nordsamisk, i og med at begge desse har både det nordlige trekket stadieveksling og det sørlige trekket omlyd i større eller mindre grad. I forhold til den nærmaste slektningen, lulesamisk, skil pitesamisk seg særlig ut ved at monoftongane æ og å ofte blir bruka der lulesamisk har ie og oa.

Stadieveksling

Pitesamisk har til felles med lulesamisk og dei andre nabospråka i nord at konsonanten mellom rotvokalen og stammevokalen varierer mellom sterk og svak artikulasjon etter visse grammatiske reglar:

nom.sg. guolle, ‘fisk’; akk.pl. gulijt, ‘fiskane’

(Det same trekket finn vi att i den sørlige naboen umesamisk også, men der som hovudregel berre etter lang rotvokal. Sørsamisk manglar stadieveksling heilt.)

Omlyd

Mange dialektar av pitesamisk har til felles med nabospråka i sør, umesamisk og sørsamisk, at rotvokalen i relativt mange fall skiftar etter endingsvokalen. Dette fenomenet kallar vi omlyd. Peter Steggo har sett opp ein matrise med i alt ni omlydsrekkjer og seks omlydssteg på pitesamisk.[1] Vi kan oppsummere dette med å seie at:

  • dei korte, høge vokalane i og u er uendra framom alle endingsvokalar.
  • dei høge endingane -i/-ij og -u/-uj hevar alle korte vokalar til høge (a, i > i; å, u > u); og alle lange vokalar/diftongar òg, men ikkje nødvendigvis heilt til høge vokalar;
  • ved stadievekslingstrinn III blir diftongane ie og uo forkorta og senka (ie > ä; uo > ua, uä) framom halvlåge og låge endingsvokalar.

I tabellform får vi da:

Lang rotvokal Kort rotvokal Endingsvokal
á ie uo åå a i u o  
III I–II III I–II            
á ä ie ua uo åå a i u å á a å o
e
ä e u i u i ij u uj

Merk at denne matrisen, som byggjer på Peter Steggo sin matrise, manglar det korte vokalfonemet /e/ som er inkludert i det pitesamiske fonemsystemet som skildra av Lehtiranta.

Omlyd i norsk pitesamisk

Senking ved st. III

I Qvigstads oversiktsverk De lappiske stedsnavn i Finnmark og Nordland fylker (Oslo 1938) finn vi blant anna formene Fiewsajaw’rē (Kartverket: Fievsajávrre/Botnvatnet) ved Rognan i Saltdal kommune; og det underliggjande gardsnamnet Fæw’sa (stadium III) ved øverenden av dette vatnet. Tilsvarande har Qvigstad Dælbma (st. III; Kartverket: Dælmma / Tverråfjellet) i Beiarn kommune og den avleidde forma Dielmanjunnē på same staden. I desse namna — både frå Saltdal og frå Beiarn — har Qvigstad registrert veksling mellom æ i sterkt stadium (st. III) og ie i svakt stadium.

Heving føre -i og -u

Qvigstad har:

Qvigstad vokalar sidetal Kartverket: samisk Kartverket: norsk kommune
Suličælbma u-i 223 Sulečielbma Sulitjelma Fauske kommune
Lūnus(a)-jǫhkǫ ū-u 225 Lønselva Saltdal kommune
Luonōs uo-ō 225 Lønsdalen Saltdal kommune
Dippun-vag’gē i-u 225 Dypenådalen Saltdal kommune
Dippunje-jǫhkǫ i-u 225 Dypenåga Saltdal kommune
Dippun-čǫhkkǫ i-u 225 Dypenåfjellet Saltdal kommune
Lu(o)nōs-gai’sē u(o)-ō 225 Lønstinden Saltdal kommune
Stǫl’pu-jǫhkǫ ǫ-u 226 Stolpåga Beiarn kommune
Stǫl’pu-jaw’rē ǫ-u 226 Stolpevatnet Beiarn kommune
Stǫl’pu ǫ-u 226 Stolpen (fjell) Beiarn kommune
Sul’lu-jaw’rē u-u 227 Holmvatn (nord for Storglåmvatnet)
Gud’dum-jaw’rē u-u 227 Langvatnet
Gud’dum-var’dô u-u 227 (fjellet mellom Langvatnet og Storvatnet)

Morfologi (formlære)

Kasus

Pitesamisk har ni kasus: Dei grammatiske kasusa nominativ, genitiv og akkusativ; dei lokale kasusa illativ, inessiv og elativ; og dei adverbiale kasusa komitativ, essiv og abessiv. Om vi reknar med den adverbiale endinga prolativ, som særlig blir bruka i samband med landskapsord, så kan vi seie at pitesamisk har 10 kasus.[2]

Substantiv

Substantiv blir bøygde i 9 kasus (el. 10, sjå ovaføre) og 2 tal (eintal og fleirtal) på pitesamisk.

Likestavings-substantiv

Nominativ og illativ eintal så vel som essiv har sterkt stadium (trinn III eller II); alle andre eintals- og fleirtalsformer har svakt stadium (trinn II eller I). Merk elles at genitiv og komitativ fleirtal er identiske (-j). Som eksempel har vi bruka gåhtē (‘kåte’), gummpi (‘ulv’), ræjjdō (‘reiskap’), vuasstá (‘ost’) og namma (‘namn’):

Kasus Mønster -i -u -a
sg. pl. sg. pl. sg. pl. sg. pl. sg. pl. sg. pl. sg. pl.
Nominativ [III]- -h htē gådēh gummpi gumpih ræjjdō riejdōh vuass vuostáh namma namah
Akkusativ -v -jt gådēv gudijd gumpiv gumpijd riejdōv riejdōjd namav namajd
Genitiv - -j gådē gudij gumpi gumpij riejdō riejdōj nama namaj
Illativ [III]-*j -jda htáj gudijda gummpij gumpijda ræjjj
rejjduj
riejdōjda
(rejdujda)
nammaj namajda
Inessiv -n -jn gådēn gudijn gumpin gumpijn riejdōn riejdōjn naman namajn
Elativ -s(t) -jst gådēs(t) gudijst gumpis(t) gumpijs(t) riejdōs(t) riejdōjst namas(t) namajst
Komitativ -jn(a) -j gudijn(a) gudij gumpijn(a) gumpij riejdōjn(a)
(rejdujn(a))
riejdōj namajn(a) namaj
Essiv [III]-n htēn gummpin jjdōn namman
Abessiv -htak gådēhtak gumpihtak riejdōhtak namahtak
(Prolativ) [III]-k
Substantiv med -a
  • gussa, namma, njalla, sválla
Substantiv med -i
  • beri, birri, bissti, bullki, bunndi, gullki, gummpi, kælli, rimmsti, sillbabissti, skejjti, stirrgi
Substantiv med -u
  • gællu (l'l), susstu
Substantiv med -á
  • vuasstá
Substantiv med -e
  • ájjte, avve, gállbe, gåhte, juællge, lusspe, luæppte, miesse, mællke, visste
Substantiv med -o
  • ággŋo, ájjdo, ájjro, ájjvo, ákksjo, álldo, állgo, arbmo, árrpo, ræjjdo,

Kontraksjonssubstantiv

Ord på -ēs

Likestavingsord på -ēs har svakt stadium og -ēs i nominativ eintal; i alle andre former har orda sterkt stadium og stammevokalen .

Kasus Mønster plassēs (‘steinblokk’) bálgēs (‘stig, veg’) ? (‘?’)
Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal
Nominativ [I]- -h plassēs plas’sáh bálgēs bállgáh
Akkusativ -v -jt plas’sáv plas’sájd bállgáv bállgájd
Genitiv - -j plas’sá plas’sáj bállgá bállgáj
Illativ -*j -jda plas’sáj plas’sájda bállgáj bállgájda
Inessiv -n -jn plas’sán plas’sájn bállgán bállgájn
Elativ -s(t) -jst plas’sást plas’sájst bállgást bállgájst
Komitativ -jn(a) -j plas’sájn plas’sáj bállgájn bállgáj
Essiv -n plas’sán bállgán
Abessiv -htak plas’sáhtak bállgáhtak
(Prolativ) -k   bállgák  
Ord på -ōj

Dessa orda har bevart -ōj i nominativ eintal i tre ord: båtsōj (‘rein, reinsdyr’), suolōj (‘øy’) og ienōj (‘morbror’); i de andre orda manglar j-utlyden: rávnō (‘rogn’), tsuobbō (‘frosk’) osv. Berre nominativ eintal står i svakt stadium, alle øvrige former har sterkt stadium. Stammevokalen i alle former utom nominativ eintal er u.

Kasus Mønster båtsōj (‘rein’) suolōj (‘øy’) rávnō (‘rogn’)
Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal Eintal Fleirtal
Nominativ [I]- -h båtsōj buhtsuh suolōj sulluh rávnō rævdnuh
Akkusativ -v -jt buhtsuv buhtsujt sulluv sullujt rævdnuv rævdnujt
Genitiv - -j buhtsu buhtsuj sullu sulluj rævdnu rævdnuj
Illativ -*j -jta buhtsuj buhtsujda sulluj sullujda rævdnuj rævdnujda
Inessiv -n -jn buhtsun buhtsujn sullun sullujn rævdnun rævdnujn
Elativ -s(t) -jst buhtsust buhtsujst sullust sullujst rævdnust rævdnujst
Komitativ -jn(a) -j buhtsujn buhtsuj sullujn sulluj rævdnujn rævdnuj
Essiv -n buhtsun sullun rævdnun
Abessiv -htahk buhtsuhtahk sulluhtahk rævdnuhtahk
(Prolativ) -k   (sulluk?)  

Pronomen

Personlige pronomen

Kasus Eintal Total Fleirtal
  1. person 2. person 3. person 1. person 2. person 3. person 1. person 2. person 3. person
Nominativ mån dån sån mååj dååj sååj mij dij sij
Akkusativ muv duv suv munov dunov sunov mijáv dijáv sijáv
Genitiv muv duv suv muno duno suno mijá dijá sijá
Illativ munji dunji sunji munnuj dunnuj sunnuj mijjaj dijjaj sijjaj
Inessiv muvne duvne suvne munon dunon sunon miján diján siján
Elativ muvsste duvsste suvsste munost dunost sunost mijást dijást sijást
Komitativ mujna dujna sujna munujn dunujn sunujn mijájn dijájn sijájn
Essiv månnan
(muvnen)
munnon
Abessiv

Verb

Pitesamiske verb blir bøygde i tre personar og i tre tal (inkl. dualis). Som i alle dei andre ordklassane, så blir ikkje verba bøygde etter kjønn.

Tid

Verba blir bøygde i dei enkle tidene presens (eller, meir presist, «ikkje-fortid») og preteritum og dei samansette tidene perfektum og pluskvamperfektum.

Modus

Det finst fem grammatiske modus i pitesamisk: indikativ, imperativ, kondisjonalis, potensialis og optativ (konjunktiv).

Nekting

I likheit med andre samiske språk så vel som finsk og estisk, har pitesamisk eit nektingsverb. Dette verbet blir bøygd ikkje berre i person (1., 2. og 3.) og tal (eintal, total, fleirtal), men òg i tid (presens, preteritum) og modus (indikativ, imperativ og optativ):[3]

Bøyingsmatrise

Klasse Ulikestava verb Likestava verb Kontrakte verb
Omlyd   Har omlyd Ingen omlyd
Stadieveksling   Har stadieveksling Ingen stadieveksing
Infinitiv årrot   adnalit bassat bårråt båhtet gårrot gåhttsát stivvrit sværrut
Presens 1.sg lev iv adnalav basav båråv bådáv gårov gåhttsáv stivvriv sværruv
2.sg læ, l i adnala basa bårå bådá gåro gåhttsá stivvri sværru
3.sg læ, l ij adnal(a) bassá bårrá båhtá gurru gåhttsá stivvri sværru
1.du lin en adnalin bissin burrin buhtin gurrun gåhttsájin stivvrijin sværrujin
2.du læhppen æhppen adnalæhppen bassabæhtten bårråbæhtten båhtebæhtten gårrobæhtten gåhttsábæhtten stivvribæhtten sværrubæhtten
3.du liebá iebá adnaliebá bassaba bårråba båhteba gårroba gåhttsába stivvriba sværruba
1.pl lep ep adnalip bassap bårråp båhtep gårrop gåhttsáp stivvrip sværrup
2.pl lihpit ihpit adnalihpit bassabihtit bårråbihtit båhtebihtit gårrobihtit gåhttsábihtit stivvribihtit sværrubihtit
3.pl le ~ l e adnali bissi burri buhti gurru gåhttsáji stivvriji sværruji
Preteritum 1.sg lijjiv ~ lidjiv idtjiv adnaliv bissiv burriv buhtiv gurruv gåhttsájiv stivvrijiv sværrujiv
2.sg lijji ~ lidji idtji adnali bissi burri buhti gurru gåhttsáji stivvriji sværruji
3.sg lij idtjij adnalij basaj båråj budij gåroj gåhttsáj stivvrij sværruj
1.du lijmen idtjijmin adnalijmen basajmin båråjmin budijmin gårojmin gåhttsájmin stivvrijmin sværrujmin
2.du lijden idtjijdin adnalijden basajdin båråjdin budijdin gårojdin gåhttsájdin stivvrijdin sværrujdin
3.du lijgá idtjijga adnalijgá basajga båråjga budijga gårojga gåhttsájga stivvrijga sværrujga
1.pl lijme idtjijmi adnalijme basajmi båråjmi budijmi gårojmi gåhttsájmi stivvrijmi sværrujmi
2.pl lijde idtjijdi adnalijde basajdi båråjdi budijdi gårojdi gåhttsájdi stivvrijdi sværrujdi
3.pl lijjin ~ lidjin idtjin adnalin bissin burrin buhtin gurrun gåhttsájin stivvrijin sværrujin
Imperativ 2.sg åro iele adnali basa bårå både gåro gåhttsá stivvri sværru
2.du årron iellen adnalæhtten bassen bårren båhten gårron gåhttsábæhtten stivvribæhtten sværrubæhtten
2.pl urrut ellit adnalihtit bissit burrit buhtit gurrut gåhttsájit stivvrijit sværrujit
Konegativ læ / lam adnala basa bårå både gåro gåhttsá stivvri sværru
Presens partisipp     adnalæddje bassej bårrej båhtej gårrej gåhttsájæddje stivvrijæddje sværrujæddje
Perfektum partisipp urrom ~ lam   adnalam bassam bårråm båhtám gurrum gåhttsám stivvrim sværrum
Verbalsubstantiv     adnalibme bassam bårråm båhtem gårrom gåhttsám stivvrim sværrum
Verbgenitiv     adnala basa bårå både gåro gåhttsá stivvri sværru
Gerundium I     adnalame bassamin bårråmin båhtemin gårromin gåhttsámin stivvrimin sværrumin
Gerundium II adnaliddijn basadin bårådin bådedin gårodin gåhttsádin stivvridin sværrudin
Aktio elativ     adnalimest bassamist bårråmist båhtemist gårromist gåhttsámist stivvrimist sværrumist
Supinum     adnalidtjat basatjit båråtjit bådátjit gårotjit gåhttsátjit stivvritjit sværrutjit
Potentialis 1.sg lidtjav   adnalidtjav basatjav båråtjav buditjav gårotjav gåhttsátjav stivvritjav sværrutjav
2.sg lidtja   adnalidtja basatja båråtja buditja gårotja gåhttsátja stivvritja sværrutja
3.sg litj   adnalitj basatj båråtj buditj gårotj gåhttsátj stivvritj sværrutj
1.du lidtjin   adnalidtjin basatjin båråtjin buditjin gårotjin gåhttsátjin stivvritjin sværrutjin
2.du lidtjabæhtten   adnalidtjabæhtten basatjæhppen båråtjæhppen buditjæhppen gårotjæhppen gåhttsátjæhppen stivvritjæhppen sværrutjæhppen
3.du lidtjaba   adnalidtjaba basatjabá båråtjabá buditjiebá gårotjabá gåhttsátjabá stivvritjabá sværrutjabá
1.pl lidtjap   adnalidtjap basatjip båråtjip buditjip gårotjip gåhttsátjip stivvritjip sværrutjip
2.pl lidtjabihtit   adnalidtjabihtit basatjihpit båråtjihpit buditjihpit gårotjihpit gåhttsátjihpit stivvritjihpit sværrutjihpit
3.pl lidtji   adnalidtji basatji båråtji buditji gårotji gåhttsátji stivvritji sværrutji
Potentialis konegativ lidtja   adnalidtja basatja båråtja buditja gårotja gåhttsátja stivvritja sværrutja
Kondisjonalis 1.sg luluv     basaliv båråliv bådaliv gåroliv gåhttsáliv stivvriliv sværruliv
2.sg lulu     basali båråli bådali gåroli gåhttsáli stivvrili sværruli
3.sg luluj     basalij bårålij bådalij gårolij gåhttsálij stivvrilij sværrulij
1.du lulujmin     basalijmen bårålijmen bådalijmen gårolijmen gåhttsálijmen stivvrilijmen sværrulijmen
2.du lulujdin     basalijden bårålijden bådalijden gårolijden gåhttsálijden stivvrilijden sværrulijden
3.du lulujgan     basalijgan bårålijgan bådalijgan gårolijgan gåhttsálijgan stivvrilijgan sværrulijgan
1.pl lulujmi     basalijme bårålijme bådalijme gårolijme gåhttsálijme stivvrilijme sværrulijme
2.pl lulujdi     basalijde bårålijde bådalijde gårolijde gåhttsálijde stivvrilijde sværrulijde
3.pl lulun     basalin bårålin bådalin gårolin gåhttsálin stivvrilin sværrulin

Talord

Grunntal

0 10 lågēv[4], [5] 20 guokttelågēv[4] 30 gålbmålågēv[4] 40 nälljelågēv[4] 50 vihttalågēv[4]
1 akttá[4], ákkta[5] 11 lågēnaldneakttá[6] 21 31
2 guoktte[4] = guäktte[5] 12 lågēnaldneguoktte, lågēnaldneguäktte[6] 22 32
3 gålbmå[5] 13 lågēnaldnegålbmå[6] 23 33
4 nällje[5], näl’jje[6] 14 lågēnaldnenäl’jje[6] 24 34
5 vihtta[4], vihta[5] 15 lågēnaldnevihtta[6] 25 35 gålbmålågēvihtta[4]
6 guhta[5] 16 lågēnaldneguhta[6] 26 36
7 gietjav[5] 17 lågēnaldnegietjav[6] 27 37
8 gákttse[4], gákktse[5] 18 lågēnaldnegákttse[6] 28 38
9 åkktse[5] 19 lågēnaldneåkttse[6] 29 39

Syntaks (setningslære)

Pitesamisk har til felles med ume- og sørsamisk på den eine sida og med austsamiske språk på den andre at setningsstrukturen SOV (subjekt-objekt-verb) framleis er like brukande som SVO (subjekt-verb-objekt):

Mån biebmōv båråv. ~ Mån båråv biebmōv. ‘Eg et mat.’ (Ordrett: ‘Eg mat et.’ ~ ‘Eg et mat.’)

Det utbygde endingsverket i pitesamisk gjer at ordrekkjefølgja kan vera friare enn f.eks. i moderne norsk eller svensk:

Mån sidáv biergōv bårråt. ~ Mån sidáv bårråt biergōv. ~ Mån biergōv sidáv bårråt. ‘Eg vil eta kjøtt.’

Ved objektspronomen er SOV sterkt føretrekt:

Biena suv bårrá. ‘Hunden et han/ho/det.’ (Ordrett: ‘Hunden han/ho/det et.’)

Meir komplekse setningar har ein tendens til å følgje SVO-struktur:

Almatj vadda biergōv biednagit. ‘Mennesket gjev kjøtt til hunden.’

I motsetning til sørsamisk, men i likheit med lule- og nordsamisk, blir det bruka copula-verb i notid:

Sån læ sábmē. ‘Han/Ho er same.’

(Samanlikn sørsamisk Dihte kaarre saemie. ‘Den karen [er] same.’)


Spørsmål

Spørsmål med innleiande spørjepronomen manglar invertering av subjekt og verbal, akkurat som i mange vest-, midt- og nordnorske dialektar:

Mav biena bårrá? ‘Kva et hunden?’ (Ordrett: ‘Kva hunden et?’)
Mav dån vuojná dålån? ‘Kva ser du i elden?’ (Ordrett: ‘Kva du ser i elden?’)[6]

Elles kan spørsmål formast med å sette verbet føre subjektet:

Ná, vuhttujin nágan buhtsu? ‘Nå — var det spor etter nokon reinar?’[6]

Fotnotar

  1. Steggo, Peter: «Omlydstabell» på bloggen Muv árbbe
  2. s. 113 f. av Lehtiranta, Juhani: Arjeploginsaamen äänne- ja taivutusopin pääpiirteet. Helsinki : Suomalais-ugrilainen seura, 1992. (Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia; 212) ISBN 951-9403-55-8 [1]
  3. «Pite Sami»Engelsk Wikipedia
  4. 4,0 4,1 4,2 4,3 4,4 4,5 4,6 4,7 4,8 4,9 Muv árbbe
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 5,8 5,9 Pite Saami Documentation Project, Humboldt-Universität zu Berlin
  6. 6,00 6,01 6,02 6,03 6,04 6,05 6,06 6,07 6,08 6,09 6,10 6,11 Basert på Lagercrantz, Eliel: Sprachlehre des Westlappischen nach der Mundart von Arjeplog. Helsinki, 1926.[2]